VÄRLDENS FÖRSTA KALENDER

Babylon är jordens ursprung för vår tids kalender. Deras kalender är världens första kalender och är från 2000 år f. Kr. Det måste ha funnits ett behov att skapa ordning och förstå. Man tog solen och månen till hjälp och på så sätt uppfanns den första lunisolarkalender med 30 dagar varje månad. Babylon var för övrigt en stad där invånarna dyrkade spådomskonst, astrologi och levde efter omen. Mest dåliga sådana.

Julius Ceasar inbringade ordning i romarnas ganska skitdåliga kalendersystem. Han lanserade sin egna kalender, den Julianska kalendern år 46 f. Kr. Världen skulle bli mer exakt, bara det att den julianska kalendern med 365 dagar och skottår vart fjärde år var inte så exakt och perfekt. Ändå höll sig den gamla tiden kvar 1 700 år i Sverige. För hundra år sen fanns det fortfarande nationer som höll fast i den gamla stilen.

Utgår ifrån lunisolarkalendern, som också babylonierna, gammel-grekerna, den judiska, den kinesiska och förjulianska romerska använde sig av. Lunisolar är både måne och sol i ett. Den muslimska kalenderns årräkning började 622 e.Kr. och heter AH. Muslimernas söndag är fredag. Alla världens olika kalendrar (tideräkningar) har sitt ursprung från stjärnhimlen.

Sverige var det näst sista landet i världen som övergav den »gamla goda tiden« och övergick till den nya stilens tideräkning. Den 17 februari 1753 hoppade vid direkt till 1 mars och kramade om den Gregorianska stilen och har sedan dess varit i den (bilden till vänster, mobil högst upp). Med den nya stilen flyttades vårdagjämning till 20 eller 21 mars, beroende på allt som rör sig. Innan den Gregorianska tiden, nya stilen, så var vårdagjämning på Gregorius dag den 12 mars.

Vi hade gjort försök att förnya oss redan 1699. Då bestämdes det att Sverige skulle köra Den Svenska almanackan istället för att omfamna den nya stilen. I ett dussin år klarade vi av vår egna kalender. Efter misstaget gick vi tillbaka till den gamla stilen och höll på så i 41 år till 1753. Om 1600- och 1700-tals perukgubbar istället hade använt den samiska kalendern så hade vi haft XIII månader, åtta årstider och varje vecka hade haft ett eget namn och inte ett nummer.

En annan viktig sak med Gregorius kalender är att skottåret justerades till vart fjärde år plus att det hoppar över ett gäng dagar, om en ser på ett 400-årigt perspektiv.